Att acceptera

Låg vaken inatt med tankar som snurrade. Ni vet, såna där tankar som man i normala fall har självinsikten att skaka av sig men som under nattens timmar bara maler och maler.

Det som distraherar mig mest är oförståelsen. Jag kan för allt i världen inte förstå hur en människa man trodde sig känna inifrån och ut kan vara så otroligt frigid. Kan inte förstå varför han vill göra illa mig? Varför han inte vill att jag ska vara lycklig? Kan inte förstå hur otroligt lite jag betydde för honom och att hela vårat liv tillsammans bara var luft. Och hur jag fortfarande – gång på gång på gång – tror på alla lögner. Jag är så naiv. Men respekten är borta. Helt.

Och det är väl precis det självinsikt handlar om. Att förståelsen av att den naiviteten är det som gjort att jag stannat så länge. Idag känner jag bara stor tacksamhet över att jag faktiskt vågat ta klivet från det destruktiva och ut till något som gör mig starkare och lyckligare. Så till mig själv: Låt honom inte ta mer energi. Han är inte värd det.

Alanis Morisette – You Oughta Know

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *