Att bara känna saknad

Jag tror att allting bara handlar om en enorm saknad. En saknad efter trygghet, att veta att man alltid har någon bakom sig om man skulle falla. För ibland känns det som att det är bra jävla nära.

Den där fasaden.

Men har ingen möjlighet att vara svag ens en sekund, för det är bara jag. Och barnen förstås, det viktigaste av allt. Jag vill alltid finnas där för dem, lyssna på dem, prata med dem och se till att de alltid vet att de är perfekta precis som de är. De ska aldrig behöva känna det som jag känner varenda dag. De ska aldrig behöva känna sig ensamma.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *