Att leva i svallvågorna av livskrisen

Jag har alltid klarat det mesta jag tagit mig för och oftast fått som jag vill. Har alla dagar i veckan fått kämpa för det, förmodligen mer än andra, men jag är en envis jävel och oftast tar det mig långt.

Men någonting har hänt. Och det har pågått under så lång tid att jag tappat all energi, all inspiration och all lust. Vet vad jag vill men har inte orkat ta tag i det. Det är också svårt att vara sig själv när allting runt omkring en stormar. Allt som varit jag orkar jag inte med längre. 

Hur hanterar man det egentligen? När man befinner sig på ett ställe i livet som egentligen borde kännas tryggt, men svallvågorna av livskrisen sköljer över en, samtidigt som framtiden känns oviss. Står mitt mellan och bara trampar på något vis. 

Känner ilska, oro och glädjelöshet. Kämpar förgäves för att hitta stunder i livet av ljusglimtar och suger i mig som en svamp för att nästa dag falla tillbaka. Mitt huvud exploderar av alla tankar om det som varit och får samtidigt dåligt samvete över att jag fortfarande känner så här – när allting redan är över.

Hur kommer man ur det?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *